Delhi High Court undanröjer skiljedom efter tillit till förlikningsmedgivanden och skadestånd utan stöd
Artiklar grupperas över språk, skrivs om i ett fast redaktionellt format och länkas till originalkällor.
Kort sagt
- Delhi High Court undanröjde ett skiljedomslut i en byggtvist.
- Domstolen fann att tillit till uppgifter från misslyckad förlikning och skadestånd utan bevisstöd var felaktig.
- Skiljemannens personliga erfarenhet kan inte ersätta bevisningen om förlust.
- Både skiljedomen och en tilläggsdom undanröjdes.
Översikt
Den 10 september 2026 undanröjde Delhi High Court ett skiljedomslut mellan Eco Green Buildtech Pvt. Ltd. och Vikartan Infrastructure Pvt. Ltd. avseende anspråk enligt ett byggavtal.
Domstolen fann att den skiljedomstol som prövade tvisten hade fäst felaktig vikt vid uttalanden från misslyckade förlikningsförfaranden och utdömt skadestånd utan tillräcklig bevisning.
High Court slog fast att en skiljemans personliga erfarenhet eller branschpraxis inte kan ersätta konkret bevisning om förlust när skadestånd ska bestämmas.
Vad hände
Eco Green Buildtech Pvt. Ltd. och Vikartan Infrastructure Pvt. Ltd. tvistade om ett byggavtal för Sikka Kamya Greens i Greater Noida.
Vikartan inledde skiljeförfarande och framställde anspråk avseende utfört arbete, stillestånd, omkostnader, material på plats samt förlust av vinst. Eco Green framställde genkäromål.
Den skiljedomstol som prövade tvisten fann att Eco Green bar ansvaret för dröjsmålet och biföll delvis Vikartans anspråk utifrån sina bedömningar och Local Commissioner:s rapport.
Eco Green överklagade skiljedomen med stöd av 34 § i Indian Arbitration and Conciliation Act och gjorde gällande att tribunalen grundade sig på medgivanden från misslyckad förlikning samt att skadestånd beviljades utan stöd i bevisning.
Delhi High Court fann att tribunalen felaktigt stödde sig på förlikningsmedgivanden och på sin egen erfarenhet i stället för att kräva bevisning för faktisk förlust, och att Eco Green inte hade fått en skälig möjlighet att bestrida Local Commissioner:s rapport.
Därmed undanröjde domstolen både skiljedomen i huvudsaken och tilläggsavgörandet.
Kontext
Indiska domstolar granskar regelmässigt skiljedomslut som angrips enligt 34 § i Arbitration and Conciliation Act, 1996.
Avgörandet följer Högsta domstolens praxis om sekretess vid medling samt kravet på att bevisa faktisk förlust för skadestånd.
Domen tar upp farhågor om att skiljedomstolar ersätter egen kunskap med korrekt bevisning och om användningen av konfidentiella förlikningsdiskussioner i senare prövning.
Varför det spelar roll
- Avgörandet klargör att medgivanden eller uttalanden gjorda under misslyckad förlikning eller medling inte kan användas som bevis i senare skiljedomsprövning.
- Det understryker att skiljemän måste grunda sina beslut på faktiskt bevismaterial i stället för personlig erfarenhet eller branschpraxis, särskilt när det gäller skadestånd och krav på utebliven vinst.
- Målet fastställer processuella utgångspunkter för sekretess och beviskrav i skiljeförfarande enligt indisk rätt.